Diabetes typ 2 – när ska vi sluta håna och börja hjälpa?

Häromdagen läste jag något som fick mig att på riktigt inse hur extremt allvarlig situationen är med den epidemi av västerländska sjukdomar och fetma som pågår.

Kostdoktorn tog upp en studie som har gjorts i Kina där man funnit att 11,6% av alla vuxna kineser har diabetes vilket är fler än USA (11,3). Vidare framgår det av studien att hela 40% av personer mellan 18-29 år har ”pre-diabetes”, dvs förstadiet till diabetes och sett till hela befolkningen i Kina är det ca 50% som har ”pre-diabetes”. Till skillnad mot USA så är många av kineserna dessutom smala när de får sjukdomen.

Vad är då diabetes
Dels så finns det två typer av diabetes; typ 1 och typ 2, i detta fall talar vi om typ 2, förr i tiden kallat för åldersdiabetes och ännu längre tillbaka för sockersjuka. Begreppet åldersdiabetes har visat sig svårt att använda eftersom sjukdomen kryper ner i åldrarna, det finns ledsamt nog barn som hunnit utveckla diabetes.

20130907-115101.jpg

Jag skulle vilja gå in på en del frågetecken jag själv upplever kring sjukdomen med dess orsak och behandling.

Vid diabetes typ 2 finns en grupp symptom men gemensamt är att insulinresistens förekommer vilket innebär att effekten av insulinet är sämre än normalt. Insulinets primära uppgift är att sänka blodsocker och utsöndras alltså vid högre andel socker i blodet än vad kroppen eftersträvar (4-6 mmol/l). Insulinproduktionen är till en början normal och det stora problemet tycks ligga i de receptorer som sitter på cellerna och den reaktion som förväntas uppstå när insulinet ska fästa där och öppna upp för glukoset in i cellen. Funktionen har av olika orsaker slutat fungera eller minskat sin funktion vilket innebär att glukoset till stor del blir kvar i blodet.

För att sammanfatta så innebär det alltså att kroppen har svårigheter att sänka blodsockret, cellen får sämre energitillförsel och med kvarstående höga insulinnivåer i kroppen (insulinproduktionen försämras ofta på sikt).

De flesta diabetiker behöver ha noggranna kontroller av sitt blodsocker, många medicinerar och följer diverse kostråd och motionsråd för att minska besvär. Ett högt blodsocker kan på sikt ge många allvarliga följdsjukdomar och problem.

Tänk om orsaken är en helt annan
Man pratar idag om att övervikt är en del av orsaken till att diabetes typ 2 utvecklas, men lek med tanken att det skulle vara precis tvärtom? Tänk om övervikten bara är en reaktion på sjukdomen/förstadiet till sjukdomen? Ta tex studien i Kina som ett exempel, där visade det sig att många med sjukdomen är smala, är då orsaken till sjukdomen fetma som vi många gånger fått budskapet att det är? Man vet genom studier att fria fettsyror och bukfetma ökar risken för sjukdomen men vad orsakar egentligen viktuppgången?

Insulinresistens förekommer även vid andra sjukdomar än diabetes. Faktum är att 1 av 10 i Sverige har insulinresistens trots att inte alla utvecklar diabetes eller annan sjukdom. Jag kan absolut se sambandet med att fetma (framförallt bukfetma) ökar risken för att utveckla diabetes men den egentliga risken tycks ju då vara insulinresistens eftersom det är den enda gemensamma nämnaren hos alla med sjukdomen och inte övervikt? Detta borde egentligen inte vara någon nyhet men personligen kan jag uppleva att budskapet till allmänheten är annat. Insulinutsöndring signalerar fettinlagring och om inte systemet fungerar som det ska bör man rimligen öka i vikt eftersom man har ökad mängd insulin i blodet.

Att se på överviktiga diabetiker som lata människor som måste träna mer och äta mindre känns långt föråldrat och ett hån mot våra medmänniskor! Med det resonemangen blir det dessutom svårt att ge ett vettigt råd till de smala kineserna i studien ovan. Vi måste förstå att det är än mer komplicerat än energi in och energi ut.

Vi måste också sluta lägga fokus på felet längre fram i kedjan när vi borde lägga mer energi från där det börjar, vad är egentligen grundproblemet? Är det att receptorerna inte är mottagliga/signalen inte fungerar? Är det överskottet av insulin? Är det övervikten? Brist på motion? Är det det höga blodsockret? Vad är orsaken till det höga blodsockret?

Jag tycker det är intressant att fundera på ovan frågor. Var i kedjan är det viktigast att hjälpa? Vill vi hjälpa ett kraschat system med att släcka branden på sista sträckan eller vill vi motverka att branden upptår? Det är givetvis inget fel med att dämpa symptomen och få en sjuk person att må mycket bättre med hjälp av medicin som lindrar symptomen men tänk om man kan kombinera det med rätt förutsättningar redan från start?

Minska belastningen på systemet
Diabetes typ 2 och orsaken till sjukdomen är förstås mer avancerat än ovan. Jag är inte rätt person att utvärdera detta, däremot har jag goda erfarenheter av att rätt typ av kost kan underlätta enormt för en diabetiker där blodsockret regleras och blir enklare att kontrollera.

Allt är egentligen mycket logiskt. Om kroppen har problem med den nödvändiga funktionen att släppa in glukos i cellen så vill man givetvis undvika att hamna i ett läge där kroppen tvingas överbelasta systemet. Insulin utsöndras först och främst när kroppen har ett högre blodsocker än eftersträvat. För att minska på insulinutsöndring bör man därför inte äta mat som höjer blodsockret märkbart. En lågkolhydratkost med naturliga fetter, ovanjordsgrönsaker och protein är en sådan typ av kost som effektivt reglerar blodsockret till mer normala nivåer och systemet blir mindre belastat.

Läs mer om diabetes, studier, fakta och ytterligare länkar där andra med diabetes beskriver den positiva effekten av lågkolhydratkost här.
Observera att en kostomläggning bör göras i samråd med läkare så att dosering av läkemedel kan kontrolleras och regleras.

Som en liten parantes kan det tilläggas att diabetes kostar ungefär 1% av sveriges BNP vilket skulle innebära enorma resurser att lägga på annat om vi hade haft en bättre förebyggande vård och kunskapsspridning för att minska utvecklingen av sjukdomen.

Vi råder inte våra alkoholister att ta ett glas vin så varför ska vi gång på gång intyga en diabetiker att äta det som deras kropp har svårt att hantera? Att en diabetiker idag får nästan exakt samma kostråd som en frisk, dvs en hög andel blodsockerhöjande kolhydrater i kosten är helt ologiskt och förmodligen ett av vår tids största misstag!