”Dina blodkärl kommer klegga igen av allt fett”

Jag fick en fråga av en följare för ett tag sedan som gällde mättat fett. Oron i frågan var om lchf verkligen är bra att äta långsiktigt i relation till mängden fett som intas.
Många lever med uppfattningen att mättat fett är farligt; att kolesterolrik mat skulle vara den direkta orsaken till hjärt- och kärlsjukdomar och att kärlen ”smoggar igen” vid högt fettintag. För att förstå varför så behöver vi titta på starten på detta påstående. Allt grundar sig i Ancel Keys forskning från 50-talet där han presenterade data för olika länder som visade tydliga samband av högt intag av mättat fett i relation till hjärt- och kärlsjukdomar. 


Idag vet vi att Ancel medvetet utelämnade data i sin forskning för att stödja sin teori om att mättat fett skulle vara farligt, han lät bland annat bli att ta med de länder som inte stödde teorin. Detta har varit känt länge men alldeles nyligen har det återigen skrivits mycket om Ancel Keys forskning, bland annat av New York Times. Det skrivs om hur sockerindustrin lyckats betala forskare för att tona ner faran med socker och istället skylla på fettet. Sockerindustrin har kunnat utformat statliga kostråd(!!) under decennier baserat på detta fusk. Vi har i 60 år levt i tron att fett, och i synnerhet mättat fett, är farligt. Det är så fruktansvärt tragiskt att en extremt stor mängd människor har försämrat sin hälsa markant genom att minimera fettintaget och samtidigt ökat kolhydratintaget.

Vid en hjärtinfarkt ses också en inflammation. Inflammationer triggas ytterligare av (bland annat) kolhydrater. Få känner till att kolesterol också är en antioxidant. Att skylla på kolesterolet vid ett igentäppt kärl är som att skylla på brandmännen vid en brand… Det är inte deras fel för att de råkar vara där när det händer.

Kolesterol är livsnödvändigt. Med dagens propaganda (tex Becel-reklamen) så får man uppfattningen att kolesterolet måste sänkas till lägsta möjliga nivå, allt annat över det är farligt.

Kolesterol används för att bygga celler, upp till 50% av det fett som finns i cellväggarna utgörs av kolesterol. Särskilt i nervsystemet och i hjärnan finns kolesterol i stor omfattning. Kolesterol är grundsubstansen i vitamin D, aldosteron, kortisol, testosteron, progesteron och östrogen. Brist på dessa fettsyror ger också brist på dessa hormoner. Även för nedbrytningen av fett i tunntarmen är kolesterol viktig då det är ursprungsmaterialet i gallsyra. Med andra ord används kolesterol överallt. Forskning visar att kvinnor med högt kolesterol lever längre än de med lågt.

Bortsett från forskningsfusk och kolesterolets absoluta nödvändighet i kroppen så vore det även helt ologiskt om kolesterolrik mat skulle vara skadligt. Bröstmjölken är rik på kolesterol. Kolesterol finns i all mat från djurriket; kött, ägg och mejeriprodukter. Om vi frånser debatten om vår djurhållning och eventuell miljöpåverkan och bara ser till livsmedlet så är kolesterolrik mat något som människan ätit i alla tider, ända sedan vi var grottmänniskor. Varför skulle denna mat plötsligt efter 200 000 år vara farlig för människan!? Våra gener är näst intill oförändrade sedan grottiden och det är de sista 100 åren som vi haft kraftiga problem med folkhälsan, i synnerhet de sista 30. För drygt 100 år sedan startade vi med industrialisering av livsmedel och de sista 30 åren har vi fått råd att äta mindre fett, något som bland annat påverkat mättnadsnivån och ofta även resulterat i ett högre kolhydratsintag med en hög insulinutsöndring med ökad fettinlagring som följd. Vi fick reklam tryckt framför ögonen att vi ska äta 6-8 skivor bröd om dagen och det fanns ingen som avrådde oss från att minska på varken söta eller kolhydratrika livsmedel, dessutom var dessa billigare och en stor industri kunde växa sig stark.

Den största mängden kolesterol tillverkas av levern (ca 80%), resten påverkas av kosten. Levern reglerar sin egen produktion efter hur intaget ser ut. Det finns forskning som visar att kolesterolrik kost inte ger någon större påverkan av kroppens kolesterol eftersom kroppen är bra på att anpassa sin egna egen produktion utefter behov. 

Däremot så finns det risk för rubbningar i blodfetterna av att äta en sockerrik (kolhydratrik) kost. Den stora riskfaktorn för hjärt- och kärlsjukdom är ett lågt HDL (det ”goda” kolesterolet), Mängden HDL påverkas positivt av intaget av naturliga fetter såsom mättat fett. Sedan kan man ganska säkert säga att när triglyceriderna är låga så består LDL (det ”onda” kolesterolet) till större del av de stora (ofarliga) fluffiga varianterna som inte lika lätt fastnar i skadade kärl. Är triglyceriderna däremot högre är risken större att LDL består av fler mindre och klibbiga varianter som lättare fastnar i omkringliggande kärl. Intressant nog är att det som påverkar den ökade mängden (små stickiga LDL) är snabba kolhydrater, dvs inte fett. Att äta mindre fett och mer kolhydrater leder alltså till att det goda HDL sjunker och att de skadliga triglyceriderna går upp (som i sin tur innebär att fler små, täta, farliga LDL tenderar att bildas). 7 av 10 som uppsöker sjukhus med akuta hjärt-kärlbesvär har samtidigt högt blodsocker.

Läkarna stirrar sig fortfarande blinda på totalkolesterolet vilket inte säger ett dugg om din hälsa. Att mäta APO-kvoten ger den mest rättvisa bilden om en önskar analysera sina kolesterolvärden, APO-kvoten ger ett mycket större genomslag av små täta LDL i värdet. Har du tur hittar du en läkare som gör dessa tester men de växer dessvärre inte på träd.

Det finns otroligt mycket mer att tillägga om fett, socker, kolesterol och hjärt- kärlsjukdom. Intressanta boktips inom (bla) samma ämne är;

*Ann Fernholm – Ett sötare blod

*Ann Fernholm – Det sötaste vi har

*Uffe Ranskov – Kolesterolmyten (och hans har skrivit fler böcker om kolesterol)

*Andreas Eenfeldt – Matrevolutionen (kostdoktorn)


Sedan är det förstås omöjligt att frångå sina egna referenser och välmående. Personligen är jag ett levande exempel på hur fruktansvärt illa överkonsumtion av kolhydrater och rädsla för fett var för min hälsa. 
Jag tränade mycket under min uppväxt, jag var väldigt intresserad av innehåll i livsmedel och väl påläst i allt vad Livsmedelsverket rekommenderade men aldrig någonsin lärde de ut något om hur olika livsmedel påverkade mig på insidan. Jag åt enligt tallriksmodellen men hade svårt att hålla mig mätt och hade ett konstant sug. Sedan barnsben hade jag utvecklat en förkärlek för kolhydrater och jag saknade en vettig mättnadskänsla. Det blev då en ond cirkel eftersom jag istället blev besviken att det jag planerat äta var svårt att hålla. Jag var mindre snäll mot mig själv och planerade mindre portioner till nästa måltid istället. Alternativt så blev det snabba kolhydrater framåt kvällen för att hungern (suget) var så stor, detta påverkade då samvetet negativt eftersom jag hade bestämt att inte äta onyttigt. Det var för mig en omöjlighet att äta normalt och lagom mycket med den kost jag lade på tallriken, livet kom att kretsa kring mat och negativa tankar att jag inte ”hade karaktär” att äta bra. 

Hälsan och vikten behölls även om jag fick kämpa hårt och alltid tänka på vad jag stoppade i mig, något som kan vara ohälsosamt i sig. Detta höll till ungefär 2008 när min kropp började säga ifrån.

2008 började jag få problem med värk, extrem trötthet och mycket annat. Proverna på bilden är tagna precis i starten av detta, jag skulle vilja kalla det för tiden exakt mitt emellan frisk och sjuk, en tid när jag ännu inte blivit sjuk men jag var ruggigt nära kanten. Egentligen är inte proverna jättedåliga men man kan ändå urskilja små varningssignaler att jag var på väg mot metabol rubbning i blodfetterna. 

2008-2011 var en mycket jobbig tid där jag fick tre diagnoser (fibromyalgi, sjögrens syndrom och pcos). Jag hade bland annat problem med värk, energilöshet, migrän, acne, humörsvängningar, begynnande övervikt (förvärrades ytterligare av två graviditeter), oregelbunden mens, extrem trötthet, torrhet i ögon och mun, afte (munblåsor), halsbränna och mycket annat. Jag kände mig mer eller mindre som ett vrak under dessa år. Mådde något bättre under mina två graviditeter.

2012, i januari ändrade jag kosten till en lågkolhydratkost rik på naturliga fetter. Efter fem dagar kunde jag stödja på min handled vilket jag inte kunnat göra på flera år, jag hade energi som aldrig förr och började gå ner i vikt direkt. Jag förstod ganska snabbt att detta var rätt för mig. Jag var mer eller mindre helt värkfri redan efter några veckor och tappade 28 kilo på ca 8 månader trots att jag åt mig ordentligt mätt, detta var helt nytt för mig! Jag åt för första gången mat utan att straffa mig själv eller att få ångest och dessutom slapp jag känna sug efter snabba kolhydrater och sött mellan måltiderna. Acne, migrän, halsbränna, munblåsor, ledvärk, trötthet mm har varit som bortblåst sedan dess.

2013, efter ett år med lågkolhydratkost tog jag nya blodprover, se bild. Jag jublade av hur fina de såg ut, sköterskan jag träffade på företagshälsovården tittade enbart på totalkolesterolen (suck). HDL var i topp och triglyceriderna var på absolut lägsta nivå och kvoten mellan HDL/LDL var också toppen.

2016, blodprover jag tog för ett par månader sedan, dvs fyra och ett halvt år på denna kost. Jag har behållt vikten, jag är fortfarande värkfri och inga tidigare besvär har gjort sig tillkänna. Blodproverna är fortfarande jättefina och det finns inga som helst riskmarkörer för sämre hjärt- och kärlhälsa. I detta (privata) blodprov togs även prov på APO-värderna. Kvoten bör vara så låg som möjligt, i mitt fall låg den på 0,56. För kvinnor innebär ett värde på under 0,6 att det är mycket bra. Mellan 0,6-0,8 = ok och över 0,8 är en ökad risk för hjärtsjukdom.

Läs gärna mina tidigare inlägg där jag skriver hela min hälsoresa och mitt arbete för att bli symptomfri från sjögrens syndrom, fibromyalgi och pcos